Bea

Igår tillagade jag kåldolmar och potatis till middag. En liten  Jonas
sprang mellan vardagsrummet och köket för att kolla av hur gick.
Det är väldigt länge sen vi åt denna maträtt så han hade glömt bort
det och undrarde om han verkligen tyckte om det där.
Ja svarade jag, du tyckte det var gott. Ibland kan en liten vit lögn
inte göra något *S*.
-Men vad är det inuti? undrar Jonas
-Det är kål.
-Kål? allt kan väl inte vara kål, både inuti och utanpå?
-Det är kött inuti.
-Jaha säger han och drar iväg.
Maten blir klar och vi sätter oss, han smakar lite kål och
ser allmännt skeptisk ut, redan innan gaffeln nåt munnen
har han bestämt sig för att det inte är så gott.
-Hur smakade det? frågar jag
Han gör en liten diffus svägning med handen som ska betyda
ingen höjdare men det går kanske ner.
-Men blanda lite sylt och potatis samtidigt och ät inte bara kålen.
-Jag ska operera den, säger han och böra skära mitt i kåldolmen.
-Men köttet är ju rosa mamma, ska det verkligen vara det?
-Mm det är ju grävling!
-VA? Är det?
Han fortsätter äta men jag ser att det inte gick hem.
-Blir du mätt då? undrar jag
-Ja.
Vi äter en stund under tystnad. Jonas har slutat äta kålen och
äter bara köttet.
-Mamma är det verkligen dvärg??
Hahaha....jag försöker verkligen hålla mig men det är svårt,
dvärg och grävling...vad är likheten??
Min älskade lilla gubbe så fel det kan bli ♥

på varv gick  jag runt ryggis igår, nästan 4 varv i ilska och
rask takt, skönt när det var gjort.